Graciela intervjuades på KKV

graciela_kkv
ST: Graciela vänder sig åt ena hållet bredvid sin stora uggla.

Konstnärernas kollektivverkstad intervjuade Graciela i somras. Se nedan:


VAD GÖR DU?

Jag träffade Graciela Gonzalo Sundström i monumentalateljen i somras och frågade henne: Vad gör du?
- Jag gestaltar ett projekt ”Kännbart”. Ett projekt för döva och blinda, där de skall få känna.
Många gånger upplever vi blinda och synskadade begränsningar i kulturlivet. När vi går till museum f.eks, så måste vi alltid ha syntolkning; en tolk som tolkar allt som hen ser själv. Men att känna, ta på, beröra och få känna hur vi upplever föremålet, är en helt annan sak.
Jag deltar i projektet Kännbart, med utställning på Scenkonstmuseet, Sibyllegatan 2, 7 sept-13 oktober, och nu gör jag en uggla som kommer stå i entrén till museet. Folk skall få känna på den. Det är viktigt för oss. Då jag målade, målade jag alltid i relief för att kunna följa strukturen. Det är viktigt för mig och alla blinda. Känslan är jätteviktig. Vi behöver den.
- Hoppas du förstår vad jag säger, för jag hör inte min egen röst, säger Graciela.
- Jag hör allt vad du säger, väldigt tydligt. Och jag hör en brytning på latinamerikansk spanska?
- Ja, jag kommer från Argentina, Buenos Aires. Sen snart 29 år tillbaka har jag har levt med min svenska man.
- När du skulpterar, använder du bara din formkänsla genom dina fingrar eller använder du din syn också?
- Om jag skall se ugglan, så ser jag bara en punkt, så jag behöver känna den. Om jag använder min syn, så blir jag bara arg, därför att jag vill se. Därför lämnar jag det bakom mig. Det är mycket bättre att känna.
Jag gjorde en mindre modell av ugglan helt själv och fick hjälp med att göra grunden till denna stora ugglan av KKV medlemmen Linda Bäckström, som assisterar Graciela i projektet.
- Du jobbar i lera, den är ljus. Är det vit lera?
- För mig är den grå, för jag ser allt i grått.
- Skall den gjutas eller brännas? Hur är processen när du är klar?
- När jag är klar skall den gå vidare till Linda.
- Den skall gjutas i aluminium, säger Linda som står lite i bakgrunden.
- Jag är gravt synskadad och döv, det kan nog skrämma folk. Jag tror de tänker ””hur skall jag hantera situationen”. Folk begränsar oss. Vi ser dåligt , vi har begränsningar men folk sätter gränser för oss mycket mer än vi gör själva. Det handlar också om hur vi upplever det som människor. Vi behöver lite mer hjälp, men vi har mycket att ge!